Tiden som försvann
Det är inte en saga om den är sann,
låt mig berätta om tiden som försvann.
Jag var liten, fräknig och rastlös.
Du var gammal men ambitiös.
Minns du när vi gick promenader skogen?
Du berättade om danserna på logen.
Sen blev jag lite äldre och ville lära mig allt
men elda kunde jag inte, du fanns där så fort det var kallt.
Ärlighet och styrka var alltid din grej
Själv växte jag upp till en mager och blyg liten tjej.
Jag blev så arg när jag inte förstod
och jag satt ofta med virknålen vid ditt köksbord.
Du hade ett sätt att le åt min iver
medan andra bara ser att jag sliter och river.
Jag blev stark, egoistisk och ambitiös
Du blev gammal och orkeslös.
Det kom en tid som jag inte minns
Upptagen, i tron om att du alltid finns.
Jag fryser igen, har glömt hur man håller sig varm
Saknar värmen i kaminen och dina vassa armar som blev en famn.
Klockan slog och tiden försvann.
Farmor,du lämnar en tomhet efter dig som jag inte vet hur jag ska fylla. Jag plockar ihop lite minnen och lägger dom där. Det känns mycket bättre men sanningen är att det finns plats kvar. Jag kommer alltid att sakna dig! Samtidigt vet jag att ni har det bra, du och farfar. Ta det lugnt och var rädda om varandra! 
Den inre monologen
Är det en monolog förresten? Om det sker en diskussion inne i huvudet där den ena sidan är för ett förslag och den andra sidan är emot. Blir det inte en dialog då? En dialog med sig själv. Nämen det går ju inte, tänker jag. Jo, det är klart det gör man måste ju få resonera med någon vettig och sakkunnig svarar jag bestämt. Sen fortsätter det-det ständiga diskuterandet. Så här låter dialogen/monologen just nu:
-Men säg som det är Malin, jag har inte haft tid att skriva!
-Inte tid? Jag föröker ju bara lura mig själv (dig alltså). Jag hinner ju med att stirra på skärmen en lång stund varje kväll för att inte ens prata om all kontorstid. Jag är ju som en zombie, gör något!
-Okej, jag målar naglarna. Nöjd?
-Men det har väl inget med saken att göra.
-Jo, då kan jag ju inte skriva. Hallå?! Lackskada-nästa, vad är ditt problem?
-Du är jag, det är mitt problem!
Så en del av mig är kaxigare än någonsin och den andra är otroligt ödmjuk mot sig själv. Ja, det kanske är vägen till egoism men å andra sidan läker benet och planerna växer. Gällande nagellacket så har jag fastnat för rödbetsrött men det ser svart ut i nästan alla ljus. Jag kan inte sluta gilla det för sin fulhet och för sin mystik. Byxor med mudd har blivit favoritplagget och den tidigare så edge:iga frillan har vuxit ut till något som såg bra ut en gång. Det har varit en tuff termin och jag har hållit mig undan.
Portugal är så här långt mitt livs resa och jag drömmer fortfarande om Monte Gordo när jag tar en av de nyfunna 10-timmar-av-sömn-nätterna. Nu kallas jag "Frackan" men kan leva med det. Löftet till mig själv är starkt den här gången- jag ska aldrig låta benen knäckas igen. Oavsett höga mål och tjurskalle.
Jobbet, det är spännande och jag har snart kommit på det. Jag lär mig mer än jag ha gjort på alla år i skolan. Följden blir att sista vakna timmarna på dygnet är mer Frankenstein än Malin. Men det monstret ska vi väl besegra. Kanske är det därför boxningen har fått en större plats i mitt liv. Jag hittar fokus, men ni vet det tar tid med mig.
Jag lovar att ge er detaljer om allt, pratar lite för gärna men skriver egentligen helst. I'm back!
-Men säg som det är Malin, jag har inte haft tid att skriva!
-Inte tid? Jag föröker ju bara lura mig själv (dig alltså). Jag hinner ju med att stirra på skärmen en lång stund varje kväll för att inte ens prata om all kontorstid. Jag är ju som en zombie, gör något!
-Okej, jag målar naglarna. Nöjd?
-Men det har väl inget med saken att göra.
-Jo, då kan jag ju inte skriva. Hallå?! Lackskada-nästa, vad är ditt problem?
-Du är jag, det är mitt problem!
Så en del av mig är kaxigare än någonsin och den andra är otroligt ödmjuk mot sig själv. Ja, det kanske är vägen till egoism men å andra sidan läker benet och planerna växer. Gällande nagellacket så har jag fastnat för rödbetsrött men det ser svart ut i nästan alla ljus. Jag kan inte sluta gilla det för sin fulhet och för sin mystik. Byxor med mudd har blivit favoritplagget och den tidigare så edge:iga frillan har vuxit ut till något som såg bra ut en gång. Det har varit en tuff termin och jag har hållit mig undan.
Portugal är så här långt mitt livs resa och jag drömmer fortfarande om Monte Gordo när jag tar en av de nyfunna 10-timmar-av-sömn-nätterna. Nu kallas jag "Frackan" men kan leva med det. Löftet till mig själv är starkt den här gången- jag ska aldrig låta benen knäckas igen. Oavsett höga mål och tjurskalle.
Jobbet, det är spännande och jag har snart kommit på det. Jag lär mig mer än jag ha gjort på alla år i skolan. Följden blir att sista vakna timmarna på dygnet är mer Frankenstein än Malin. Men det monstret ska vi väl besegra. Kanske är det därför boxningen har fått en större plats i mitt liv. Jag hittar fokus, men ni vet det tar tid med mig.
Jag lovar att ge er detaljer om allt, pratar lite för gärna men skriver egentligen helst. I'm back!
Tomas Tranströmer "Ensamhet"
Här var jag nära att omkomma en kväll i februari.
Bilen gled sidledes på halkan, ut
på fel sida av vägen. De mötande bilarna –
deras lyktor – kom nära.
Mitt namn, mina flickor, mitt jobb
lösgjorde sig och blev kvar tyst bakom,
allt längre bort. Jag var anonym
som en pojke på en skolgård omgiven av fiender.
Mötande trafik hade väldiga ljus.
De lyste på mig medan jag styrde och styrde
i en genomskinlig skräck som flöt som äggvita.
Sekunderna växte – man fick rum där –
de blev stora som sjukhusbyggnader.
Man kunde nästan stanna upp
och andas ut en stund
innan man krossades.
Då uppstod ett fäste: ett hjälpande sandkorn
eller en underbar vindstöt. Bilen kom loss
och krälade snabbt tvärs över vägen.
En stolpe sköt upp och knäcktes – en skarp klang – den
flög bort i mörkret.
Tills det blev stilla. Jag satt kvar i selen
och såg hur någon kom genom snöyran
för att se vad det blev av mig.
II
Jag har gått omkring länge
på de frusna östgötska fälten.
Ingen människa har varit i sikte.
I andra delar av världen
finns de som föds, lever, dör
i en ständig folkträngsel.
Att alltid vara synlig – leva
i en svärm av ögon –
måste ge ett särskilt ansiktsuttryck.
Ansikte överdraget med lera.
Mumlandet stiger och sjunker
medan de delar upp mellan sig
himlen, skuggorna, sandkornen.
Jag måste vara ensam
tio minuter på morgonen
och tio minuter på kvällen.
– Utan program.
Alla står i kö hos alla.
Flera.
En.”
Ur Klanger och spår (1966)
I vissa stunder kommer ensamheten som ett straff för att man drar sig undan..i andra kommer den som en räddning från allas blickar. Tomas Tranströmer är årets nobelpristagare i litteratur och jag viskar ett "Grattis" och går sakta vidare. Jag åker alldeles snart. Det är inte så att jag har tappat förmågan att skriva om vardagliga saker. Det handlar om några veckor av fokus och djupa tankar, snart kommer jag tillbaka till vardagen igen. Lite ledigare och något mindre känslosam. "Jag måste vara ensam..// -Utan program" Där inte "Alla står i kö hos alla...//"
Ps. I love you..
Bilen gled sidledes på halkan, ut
på fel sida av vägen. De mötande bilarna –
deras lyktor – kom nära.
Mitt namn, mina flickor, mitt jobb
lösgjorde sig och blev kvar tyst bakom,
allt längre bort. Jag var anonym
som en pojke på en skolgård omgiven av fiender.
Mötande trafik hade väldiga ljus.
De lyste på mig medan jag styrde och styrde
i en genomskinlig skräck som flöt som äggvita.
Sekunderna växte – man fick rum där –
de blev stora som sjukhusbyggnader.
Man kunde nästan stanna upp
och andas ut en stund
innan man krossades.
Då uppstod ett fäste: ett hjälpande sandkorn
eller en underbar vindstöt. Bilen kom loss
och krälade snabbt tvärs över vägen.
En stolpe sköt upp och knäcktes – en skarp klang – den
flög bort i mörkret.
Tills det blev stilla. Jag satt kvar i selen
och såg hur någon kom genom snöyran
för att se vad det blev av mig.
II
Jag har gått omkring länge
på de frusna östgötska fälten.
Ingen människa har varit i sikte.
I andra delar av världen
finns de som föds, lever, dör
i en ständig folkträngsel.
Att alltid vara synlig – leva
i en svärm av ögon –
måste ge ett särskilt ansiktsuttryck.
Ansikte överdraget med lera.
Mumlandet stiger och sjunker
medan de delar upp mellan sig
himlen, skuggorna, sandkornen.
Jag måste vara ensam
tio minuter på morgonen
och tio minuter på kvällen.
– Utan program.
Alla står i kö hos alla.
Flera.
En.”
Ur Klanger och spår (1966)
I vissa stunder kommer ensamheten som ett straff för att man drar sig undan..i andra kommer den som en räddning från allas blickar. Tomas Tranströmer är årets nobelpristagare i litteratur och jag viskar ett "Grattis" och går sakta vidare. Jag åker alldeles snart. Det är inte så att jag har tappat förmågan att skriva om vardagliga saker. Det handlar om några veckor av fokus och djupa tankar, snart kommer jag tillbaka till vardagen igen. Lite ledigare och något mindre känslosam. "Jag måste vara ensam..// -Utan program" Där inte "Alla står i kö hos alla...//"
Ps. I love you..
Någonstans mitt i allt leker livet.
Stirrblicken
När tankarna börjar konkurrera med tröttheten och blicken fastnar på något totalt betydelselöst eftersom hjärnan inte fixar att ta in fler intryck. Blicken låser sig och ögonlocken fastnar i ett ansträngt uppspärrat läge. Ögonvitorna torkar och ögonen börjar tåras men det finns inte en tanke på att blinka. Stirrblicken är ett faktum, jag tänker på något väldigt viktigt. Stör inte...
...men avbryt mig gärna.
Något annat än det här
Jag vill vara vanlig, vad det nu är
Jag vill göra fel och erkänna det
Jag vill leva för dagen och inte låta natten sluka mig något mer
Om du vill ha mig, så säg till
för själv vet jag inte vad jag vill
Jag har försökt att ta tag i någon men händerna kan inte hålla still
När jag blir arg ger jag igen
Ja, jag undviker sanningen
Jag kan säga att jag älskar dig och sedan aldrig säga det igen
Och jag kan gråta men först när dom har gått
Ja mina känslor har jag svårt att lämna bort.
Om dom tror att dom har sårat mig så har dom bara missförstått
Jag börjar om varenda dag,
försöker vara det dom vill att jag ska va
men när jag somnar på natten har jag glömt om jag själv mår bra
Och jag vet inte vart jag är,
Jag är med men aldrigt riktigt där
Det är höstkallt på ballkongen och jag längtar till något annat än det här
Jag vill vara vanlig, vad det nu är,
Jag vill göra fel och erkänna det
Jag vill leva för dagen och inte låta natten sluka mig något mer
Jag vill göra fel och erkänna det
Jag vill leva för dagen och inte låta natten sluka mig något mer
Om du vill ha mig, så säg till
för själv vet jag inte vad jag vill
Jag har försökt att ta tag i någon men händerna kan inte hålla still
När jag blir arg ger jag igen
Ja, jag undviker sanningen
Jag kan säga att jag älskar dig och sedan aldrig säga det igen
Och jag kan gråta men först när dom har gått
Ja mina känslor har jag svårt att lämna bort.
Om dom tror att dom har sårat mig så har dom bara missförstått
Jag börjar om varenda dag,
försöker vara det dom vill att jag ska va
men när jag somnar på natten har jag glömt om jag själv mår bra
Och jag vet inte vart jag är,
Jag är med men aldrigt riktigt där
Det är höstkallt på ballkongen och jag längtar till något annat än det här
Jag vill vara vanlig, vad det nu är,
Jag vill göra fel och erkänna det
Jag vill leva för dagen och inte låta natten sluka mig något mer
100 % Portugal-pepp
Nu är landstingsalmanackan pimpad och personifierad. Notera utklippet med "Portugal-pepp", det börjar närma sig nu. Det har aldrig varit så här skönt att springa, eftersom jag vill springa hela tiden så kommer det gå bra. Fråga mig inte under loppet bara, då är "Hur går det?" och "Går det bra?" totalförbjudet. Jag hade en fantastiskt vecka i Stockholm. A non smoking generation är den stolta organisationen som håller mig om axlarna. Alla inspiratörer är störtsköna och sjukt inspirerande. Det enda som kändes jobbigt var att skiljas år i slutet av veckan. Så jag är så peppad jag kan bli. Till Stockholm: -Vad springer ni för!?! Det känns som om jag har missat något varje gång jag är där. Alla verkar ha hört att om man inte springer så kommer man för sent, oavsett vad det handlar om. Springa till uteserveringen, springa till tunnelbanan (som om det inte skulle komma fler), springa i rulltrappan, springa på och igenom alla som står i vägen (främst norrlänningar). Nog för att jag tycker om att springa men det finns ju platser där det inte funkar helt enkelt. Positivt då, Insane var helt insane och Tollare folkhögskola var en värld för sig. Jag träffade en gammal vän och maten var överväldigande.
Det var rätt länge sedan jag skrev så effekten blir att jag inte orkar berätta allt. inte för att det är min stil ändå men det känns som om ni har missat en del. En snabb sammanfattning: Jag har jobbat på ICA! Så där ja. Nä, det har hänt en del kul också, Tavelsjöleden, ballkonghäng, båtmiddagar, regniga löppass, barndop och kusin- och systermys.
Halvvägs
Ibland har jag haft känslan av att jag lever livet baklänges. Att min klocka går åt fel håll och att jag gör saker i fel ordning. Nu menar jag inte att jag borstar tänderna innan frukost och att jag somnar innan jag går och lägger mig. Sånt fixar jag utmärkt. Jag menar..man kan ju inte äta bullarna innan de är gräddade. Jag började med att jobba, sen kom plugget och nu börjar jag äventyra och testa nya saker. Nu?! 21, snart 22 med en längtan som inte går över. Jag känner att jag är på väg någonstans och jag har slutat gå baklänges. Känslan jag har med mig hela tiden nu är samma känsla som uppstår när jag är ute på en långtur och är en meter närmare målet en halvvägs. Det räcker med en meter för att resten av vägen ska kännas som en nedförsbacke. Nu går det undan!
Förutom djupt prat om medvind och självförverkligande så vill jag bara säga: !!!!!!!!!!!!!!!:):D!!!!!:) ;) !!!!!!!!!! JAAAA!! Jag fick jobbet!!!!
En hel del har hänt, ny cykel, ny frilla, nya vänner... Cykeln bor fortfarande i duschen, frillan blir lagom stylad (classy but trashy- passar mig utmärkt) och vännerna puttar på i nerförsbackarna. Så vi sätter punkt där, strax efter nerförsbackarna. :)
Förutom djupt prat om medvind och självförverkligande så vill jag bara säga: !!!!!!!!!!!!!!!:):D!!!!!:) ;) !!!!!!!!!! JAAAA!! Jag fick jobbet!!!!
En hel del har hänt, ny cykel, ny frilla, nya vänner... Cykeln bor fortfarande i duschen, frillan blir lagom stylad (classy but trashy- passar mig utmärkt) och vännerna puttar på i nerförsbackarna. Så vi sätter punkt där, strax efter nerförsbackarna. :)
Förändring
Jag har semester. Det var länge sedan jag sov så här mycket, ägnade så här lång tid till att äta frukost och tog all tid i världen på mig för att göra mig redo för en ny dag. En dag som jag fyller med exakt med det jag vill och inget annat. Semestern gör mig egoistisk men otroligt lycklig.
Kanske inte helt otippat köpte jag en blårandig bikini, sen invigde jag den på Paradisbadet med det finaste sällskapet. Igår befann jag mig på stranden och idag fortsätter äventyren...hoppas jag. Jag väntar spänt på ett telefonsamtal från framtiden. På tal om telefonsamtal har avsaknaden av dessa från somliga lett till att jag har googlat på "förruttnelseprocessen". Så efter viss beräkning är det ännu lugnt, ni skulle känna igen mig även om jag råkat dö. Skämtar bara, men jag ringer inte. Det är dealen. Lite hemligheter har jag för mig och beroende på utgången av dagen så ofentliggörs det kanske med många utropsteckan och massa smileyes. I annat fall lämnar jag nog telefonen hemma och åker iväg någonstans ett tag...en längre stund.
Kan inte riktigt dela med mig av glädjen än. Jag sårar fler än jag glädjer just nu men JAG är GLAD.
Jag lämnar er med en bild från Övik och en viskning: "vi hörs igen..."
Kanske inte helt otippat köpte jag en blårandig bikini, sen invigde jag den på Paradisbadet med det finaste sällskapet. Igår befann jag mig på stranden och idag fortsätter äventyren...hoppas jag. Jag väntar spänt på ett telefonsamtal från framtiden. På tal om telefonsamtal har avsaknaden av dessa från somliga lett till att jag har googlat på "förruttnelseprocessen". Så efter viss beräkning är det ännu lugnt, ni skulle känna igen mig även om jag råkat dö. Skämtar bara, men jag ringer inte. Det är dealen. Lite hemligheter har jag för mig och beroende på utgången av dagen så ofentliggörs det kanske med många utropsteckan och massa smileyes. I annat fall lämnar jag nog telefonen hemma och åker iväg någonstans ett tag...en längre stund.
Kan inte riktigt dela med mig av glädjen än. Jag sårar fler än jag glädjer just nu men JAG är GLAD.
Jag lämnar er med en bild från Övik och en viskning: "vi hörs igen..."
I hemlighet
I hemlighet dansar jag till svensk musik och sjunger med i texter som jag nästan kan. Genom mina fönster ser alla in men det bryr mig inte. Ibland roas jag av att tanten som alltid tittar in snabbt vänder på huvudet när hon ser att jag tittar åt hennes håll. Det är mest pinsamt för den som tittar in. Så jag spelar hög musik och ser ambulansen utanför. Det är studenten idag men jag har ingen sympati. Jag stör mig på att ballkongen mittemot är full av vita studentmössor. Gubben som går nedanför skäller ut killen som slängde fimpen som landande en meter ifrån honom. Jag har ingen förståelse för fulla röster som skriker av glädje "För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit stude-e-e-enten, fy FAN vad vi är bra!". Jag har blivi gammal, förlåt. Men grattis till alla er som inte vet vad som väntar. Ett stort grattis för att ni överlevde den obligatoriska skolan, nu kommer år av vilsenhet. Det är kul att se och ärligt talat vill jag också vara student igen.
I hemlighet skriver jag de deppigaste inläggen när jag är som gladast. Ser fram emot en ledig helg med många skratt och mycket sol. Puss på livet!
I hemlighet skriver jag de deppigaste inläggen när jag är som gladast. Ser fram emot en ledig helg med många skratt och mycket sol. Puss på livet!
Oförklarlig trötthet
Jag ser inget problem i att sova bort 5 dagar i sträck. Skulle klyschigt vilja säga att jag är "lite utbränd" men det är att missbruka det ordet. Utbränd är jag inte men lite bränd i kanterna i alla fall. Jag springer som vinden igen, lycka! Det känns och ser ut som jag håller på att rosta men det är konsekvenser man får ta när man äter järnspikar till frukost, lunch och middag. Det känns att jag får syre när jag andas! Det var dagens gnällsession, i övrigt ska det bli obeskrivligt skönt med en ledig helg. :)
Idag ska jag leta efter 5-tåiga skor, äta något fruktansvärt gott (vet ännu inte vad) och kurera min riviga hals. Sedan avrundar jag med en sen kväll på ICA och tidigt imorgon åker jag till Lycksele. Som jag längtar!!! Det var allt för idag.
Malin out!
Idag ska jag leta efter 5-tåiga skor, äta något fruktansvärt gott (vet ännu inte vad) och kurera min riviga hals. Sedan avrundar jag med en sen kväll på ICA och tidigt imorgon åker jag till Lycksele. Som jag längtar!!! Det var allt för idag.
Malin out!
Rastlöshet
Jag lyssnar på Annika Norlin hela tiden, ibland sjunger jag fortfarande med i Melissa Horns låtar som jag lärt mig utantill nu. Jag vill nog vara lite mer som dem. En "förstå-sig-påare" som Johannes skulle ha sagt. Jag vill kunna ekonomi, vill kunna spela gitarr, vill springa snabbast av alla, vill skriva en bok och helst nu. Ännu hellre igår. Att alltid vilja något gör att det känns meningslöst att inte göra något särskilt. Det är svårt att ta det lugnt när det finns en trygghet i att hålla sig upptagen och vara på väg mot något. Som jag dagdrömmer nu...vissa dagar startar jag företag i huvudet men innan kvällen har kommit är företaget avvecklat. Det är så vi pesimistiska realister fungerar. Att satsa innebär att ta risker och jag tar inte risker. Jag följer med, håller mig sysselsatt och känner mig trygg.
Förra veckan träffade jag fina människor. Idag är jag tvångsledig. Plötsligt börjar de räkna dagar men fattar inte vad jag menar när jag pratar om sammanhängande ledighet. Det finns mycket som folk inte förstår. För mig känns det som att bli petad av marathonbanan halvvägs in i mål fastän jag fortfarande har spring i benen. Spring i benen, det ska jag göra något åt... Först måste jag läsa en bok om att skriva en bok (akademiska studier- jag har slutat förvånas) och göra ett läkarbesök. Svänga förbi galningarna på jobbet också, något som ska fixas inför helgen. Hoppas på en fin lördagkväll. Känner mig redo men vet inte för vad. Känner mig taggad och redo för ALLT!
Förra veckan träffade jag fina människor. Idag är jag tvångsledig. Plötsligt börjar de räkna dagar men fattar inte vad jag menar när jag pratar om sammanhängande ledighet. Det finns mycket som folk inte förstår. För mig känns det som att bli petad av marathonbanan halvvägs in i mål fastän jag fortfarande har spring i benen. Spring i benen, det ska jag göra något åt... Först måste jag läsa en bok om att skriva en bok (akademiska studier- jag har slutat förvånas) och göra ett läkarbesök. Svänga förbi galningarna på jobbet också, något som ska fixas inför helgen. Hoppas på en fin lördagkväll. Känner mig redo men vet inte för vad. Känner mig taggad och redo för ALLT!
Mamma är säkert nöjd- Lars Winnerbäck
Det blev sommar för fröken Svår.
Det blev äntligen en paus i alla böcker och tentor.
Det blev fest i en studentkorridor.
Fröken Svår kastar skit på alla fulla studenter.
Fröken Svår är så konstigt yr.
Hon sitter och gungar på andra planeter,
medan mamma sitter hemma och syr.
Fröken Svår sover över hos en vän, som det heter.
"Fröken Svår är så stilig och smal,
klart hon har sina kval, men hon är helt normal."
Mamma är säkert nöjd.
Fröken Svår är så begåvad i metafysiken.
Hon hade femma i matte och slöjd.
Gör nu inte mamma besviken.
Fröken Svår är en sån bra kameleont.
I fem år, med snö, har hon smugit och ljugit.
Fröken Svår sysslar inte med sånt.
Nej, klart hon inte gör, det har ju mamma förbjudit.
Mamma sitter hemma och syr.
Tänk att dottern är ute på så roliga fester.
Hon är färdig med alla bestyr.
Allt är klart för deras årliga seglarsemester.
Fröken Svår har gömts i snö.
Hon var så konstigt slö och ville bara dö.
Men mamma är säkert nöjd.
Allting fungerar så bra i praktiken,
och livet är frid och fröjd.
Gör nu inte mamma besviken.
Fröken Svår gör små saker i smyg.
Där hemma sitter mamma och syr i sin lycka.
Nåt förljuget med alla betyg.
Nåt förljuget med poäng och förbud, kan man tycka.
Där fanns inga farliga snår.
Nej, det fanns inga farliga troll, där i huset.
Bara mamma och fröken Svår.
Vem har egentligen fört vem bakom ljuset?
Mamma är säkert nöjd.
Solen går upp över huset och viken.
Båten är klar och förtöjd.
Gör nu inte mamma besviken.
Konstigt ljus över slangar,
och dropp på kliniken.
Kanske blir semestern fördröjd.
Det blev äntligen en paus i alla böcker och tentor.
Det blev fest i en studentkorridor.
Fröken Svår kastar skit på alla fulla studenter.
Fröken Svår är så konstigt yr.
Hon sitter och gungar på andra planeter,
medan mamma sitter hemma och syr.
Fröken Svår sover över hos en vän, som det heter.
"Fröken Svår är så stilig och smal,
klart hon har sina kval, men hon är helt normal."
Mamma är säkert nöjd.
Fröken Svår är så begåvad i metafysiken.
Hon hade femma i matte och slöjd.
Gör nu inte mamma besviken.
Fröken Svår är en sån bra kameleont.
I fem år, med snö, har hon smugit och ljugit.
Fröken Svår sysslar inte med sånt.
Nej, klart hon inte gör, det har ju mamma förbjudit.
Mamma sitter hemma och syr.
Tänk att dottern är ute på så roliga fester.
Hon är färdig med alla bestyr.
Allt är klart för deras årliga seglarsemester.
Fröken Svår har gömts i snö.
Hon var så konstigt slö och ville bara dö.
Men mamma är säkert nöjd.
Allting fungerar så bra i praktiken,
och livet är frid och fröjd.
Gör nu inte mamma besviken.
Fröken Svår gör små saker i smyg.
Där hemma sitter mamma och syr i sin lycka.
Nåt förljuget med alla betyg.
Nåt förljuget med poäng och förbud, kan man tycka.
Där fanns inga farliga snår.
Nej, det fanns inga farliga troll, där i huset.
Bara mamma och fröken Svår.
Vem har egentligen fört vem bakom ljuset?
Mamma är säkert nöjd.
Solen går upp över huset och viken.
Båten är klar och förtöjd.
Gör nu inte mamma besviken.
Konstigt ljus över slangar,
och dropp på kliniken.
Kanske blir semestern fördröjd.
Kanske blir mamma besviken.
Inget konstigt alls
PEF-kurva och humörsvängningar
Gjorde 3 besök på Tegs vårdcentral under samma dag förra veckan. Jag vill gratulera Sverige till det effektiva sjukvårdssystemet, var det på rea när ni köpte in det? Fan, också! Jag håller på med en PEF-kurva nu, mäter volymen på utandningsluften. Det intressanta är att det varierar ungeför lika mycket som mitt humör...Är det möjligt att jag kan ha funnit ett samband? Vi får väl se var det här leder. I övrigt blev det några stick här och där och sedan dess har jag inte hört ett ord. Bra där!
Jag skulle kunna säga något om förra veckans lilla "hitta-mig-själv"-aktivitet en jag lämnar en bild istället. Det får räcka.
Jag har äntligen köpt en ny mobil men jag kan inte riktigt med den än. Jag har ingen skyddsanordning på den så den beräknade överlevnadstiden ligger just nu på 2 veckor. Den har en "tucken dan" touchscreen och jag fattar inte hur jag kunde gå på den lätta. Den var billig i alla fall och om säljaren på Mediamarkt får komma till tals "mycket för pengarna". Jag tycker att det är en mobil som alla andra, men det är ju bara jag. Batteriet verkar inte hålla en vecka, så jag är redan skeptisk. Jag planerar att använda den i offentliga sammanhang men under alla äventyr kommer 3310:an eller gammhärk-ericsson-fonen vara trogna ersättare. Jag funderar på att cykla hem en sväng men just nu är det tveksamt om cykeln håller ihop, den gnekar och gnäller och har sig. Jag tror att lite kedjeolja och en medtagen cykelpump kan lösa de flesta problemen. Trots yrsel, trötthet och förhöjd puls saknar jag utmaningarna i livet. Så det blir nog så. Problemet som sedan kan uppstå är att få tillbaka cykeln till stora staden.[plats för lösningsförslag].
På Valborg jobbade jag, likasåg klockan 6 dagen efter, fabulöst! Det var nog lika bra med tanke på känslan av att ha blivit lämnad ensam kvar här. Limpen förgyllde fredagkvällen och det hade varit fint om vi fick jobba ihop varje fredag..så vi kunde avsluta med Subwaymackor och film efter stägning (23.15 och framåt). Jag håller på att lägga upp någon slags plan för träningen och livet i stort. Men det finns inget logiskt "nästa steg" längre. Jag kollar upp klubbar och är mest sugen på boxning just nu. Hårdingarna på Gammlia (dom som undrade om jag verkligen klarade av att bli slagen eftersom jag är tjej) har träningar på tisdagar och fredagar. Fint, att jag jobbar kväll då. Fast på fredagarana skulle det kunna gå ihop men jag minns att tränaren la en kommentar om det också. Han verkar inte riktigt som han borde. Plötsligt spelas scener från "million dollar baby" upp sig i huvudet och drömscenariot är att jag fick sätta honom på plats. Gubbe! Men jag är ju lite för mesig för att göra det..och helt ärligt är det kanske inte direkt slagen som lockar utan bara grymt bra träning. Sedan ingår ju liksom slagen i boxning, det är smått oundvikligt. Alternativet är Ringside. Jag får se om jag vågar mig dit ikväll. Det känns så, jag är rätt taggad.
På Valborg jobbade jag, likasåg klockan 6 dagen efter, fabulöst! Det var nog lika bra med tanke på känslan av att ha blivit lämnad ensam kvar här. Limpen förgyllde fredagkvällen och det hade varit fint om vi fick jobba ihop varje fredag..så vi kunde avsluta med Subwaymackor och film efter stägning (23.15 och framåt). Jag håller på att lägga upp någon slags plan för träningen och livet i stort. Men det finns inget logiskt "nästa steg" längre. Jag kollar upp klubbar och är mest sugen på boxning just nu. Hårdingarna på Gammlia (dom som undrade om jag verkligen klarade av att bli slagen eftersom jag är tjej) har träningar på tisdagar och fredagar. Fint, att jag jobbar kväll då. Fast på fredagarana skulle det kunna gå ihop men jag minns att tränaren la en kommentar om det också. Han verkar inte riktigt som han borde. Plötsligt spelas scener från "million dollar baby" upp sig i huvudet och drömscenariot är att jag fick sätta honom på plats. Gubbe! Men jag är ju lite för mesig för att göra det..och helt ärligt är det kanske inte direkt slagen som lockar utan bara grymt bra träning. Sedan ingår ju liksom slagen i boxning, det är smått oundvikligt. Alternativet är Ringside. Jag får se om jag vågar mig dit ikväll. Det känns så, jag är rätt taggad.
Jag skulle kunna säga något om förra veckans lilla "hitta-mig-själv"-aktivitet en jag lämnar en bild istället. Det får räcka.
I want to break free
Det är måndag idag. Varför ska veckorna alltid börja med måndagar? Någon måste ha tänkt att om man låter första dagen på veckan vara en riktig skidag så förväntar man sig inte så mycket av resterande dagar. Den här veckan är förväntningarna otroligt låga. Förra veckan var ganska perfekt (ganska-för att jag är supersvensk så inget kan vara helt perfekt). Mamma och pappa kom på besök och alla bitar i lägenhetspusslet föll på plats. Jag har nu både draperi till sovalkoven och ett duschdraperi så nu är det så lagom kul för mina windowshoppers. Mohahaha.
Nä men om jag ska sluta vara så pesimist-realistisk så måste jag ändå säga att helgen har varit alldeles lagom (oj, snart kan ni börja kalla mig Malin Medelmåtta) underbar. Det här med att äta god mat, dricka lite vin och sitta och prata tills solen går upp är det bästa jag vet, näst efter löpning. Jag nyser fortfarande hela tiden. Det har blivit ett sätt att avsluta jobbiga samtal- Perfekt. Om jag nu ska hitta något positivt med "förkylningen från hell". Den rossliga hostan och andningen som väser verkar inte gå över så nu ignorerar jag den istället. Det skulle kunna vara astman men den lyssnar jag verkligen inte på.
Ja faktiskt, som jag ALLTID brukar säga har nu bytts ut mot: Ja, fuck this! Det sköna är att ingen hör skillnaden. Fuck this, det är sant. Prova.
Även om jag i lördags la kameran mellan våra vinglas så lyckades ingen fatta tag om den. Jag, vi och dem är helt enkelt inkapabla att ta kort, så det bjuds inte på några bilder den här gången heller. Kan dock lova att det skulle ha varit vackra bilder :) Vill någon komma och måla påskägg med mig för att jag är så djuriskt opeppad idag? Mayday, mayday. Puss och kram!
Om man skulle ha åkt tillbaka till London kanske...
Nä men om jag ska sluta vara så pesimist-realistisk så måste jag ändå säga att helgen har varit alldeles lagom (oj, snart kan ni börja kalla mig Malin Medelmåtta) underbar. Det här med att äta god mat, dricka lite vin och sitta och prata tills solen går upp är det bästa jag vet, näst efter löpning. Jag nyser fortfarande hela tiden. Det har blivit ett sätt att avsluta jobbiga samtal- Perfekt. Om jag nu ska hitta något positivt med "förkylningen från hell". Den rossliga hostan och andningen som väser verkar inte gå över så nu ignorerar jag den istället. Det skulle kunna vara astman men den lyssnar jag verkligen inte på.
Ja faktiskt, som jag ALLTID brukar säga har nu bytts ut mot: Ja, fuck this! Det sköna är att ingen hör skillnaden. Fuck this, det är sant. Prova.
Även om jag i lördags la kameran mellan våra vinglas så lyckades ingen fatta tag om den. Jag, vi och dem är helt enkelt inkapabla att ta kort, så det bjuds inte på några bilder den här gången heller. Kan dock lova att det skulle ha varit vackra bilder :) Vill någon komma och måla påskägg med mig för att jag är så djuriskt opeppad idag? Mayday, mayday. Puss och kram!
Om man skulle ha åkt tillbaka till London kanske...Dagjävel!
Inte för att det är så fruktansvärt att vakna upp här i mitt whiteroom, mitt substitut till himlagården, mitt paradis, min plats på jorden, MIN LÄGENHET! Jag ska aldrig mer bo inneboende, vara sambo eller låna någons "hem med alla tillbehör". Inom Umeå blir det inga fler flyttar; nu är jag hemma. Dagjävel, hårt sagt men det var ändå första tanken imorse. Igår var jag på personalfest, därefter Rex och sedan eftersnack och käk till 4-tiden...Helt fantastiskt underbart, men att vakna 4 timmar senare - inte fullt så underbart.
Den här göm-ansiktet-i huvan snuvan har äntligen börjat ge med sig. Detta efter 2 veckor av hostande och snörvlande och total avsaknad av träning. Alltså veckor av endorfinabstinens, humörsvägningar och prestationsångest (Läs: Malin har varit otrevlig och lynnig). Förlåt för det men det är som att livsgnistan svalnar lite vid varje hostattack. Jag har börjat bli sjuk oftare, eller så är det bara så att jag har fått svårare för att bli frisk. Men förr eller senare glömmer jag nog bort hur "frisk" känns och då kan jag säga att jag är det mycket oftare. Jonas Colting pratade om det i tisdags, något om att hur vi själva tycker att vi mår beror på vad som har blivit normalt för oss. Han sa många andra kloka saker också och han är min största förebild. Jag inspireras av hans prestationer och köper in princip alla hans resonemang om hälsa, träning och kost. Efter föreläsninged fattade jag 2 snabba beslut: 1- Jag ska aldrig mer vara en "musliknarkare" och 2. Jag måste köpa barfotaskor. Jag kommer att göra det. Colting plockade fram ett Lance Armstrong citat: "People ask me what I'm on.....What am I on?!..I'm on my bike 6 hours a day busting my ass. What are you on?". Jag vet vad jag går på...och jag längtar alltid efter nästa löptur. Marathon nästa!
Nu har jag peppat mig själv och kanske har ni slutat läsa. Jag kan berätta att jag lever och mina drömmar håller på att bli lite mer konkreta. Snart kanske jag vet exakt vad jag vill och slutar vara som en hippie (gränslöst drömmande). Jag är här nu i alla fall och jag kommer inte att gå någonstans. Jag finns här. <3
Den här göm-ansiktet-i huvan snuvan har äntligen börjat ge med sig. Detta efter 2 veckor av hostande och snörvlande och total avsaknad av träning. Alltså veckor av endorfinabstinens, humörsvägningar och prestationsångest (Läs: Malin har varit otrevlig och lynnig). Förlåt för det men det är som att livsgnistan svalnar lite vid varje hostattack. Jag har börjat bli sjuk oftare, eller så är det bara så att jag har fått svårare för att bli frisk. Men förr eller senare glömmer jag nog bort hur "frisk" känns och då kan jag säga att jag är det mycket oftare. Jonas Colting pratade om det i tisdags, något om att hur vi själva tycker att vi mår beror på vad som har blivit normalt för oss. Han sa många andra kloka saker också och han är min största förebild. Jag inspireras av hans prestationer och köper in princip alla hans resonemang om hälsa, träning och kost. Efter föreläsninged fattade jag 2 snabba beslut: 1- Jag ska aldrig mer vara en "musliknarkare" och 2. Jag måste köpa barfotaskor. Jag kommer att göra det. Colting plockade fram ett Lance Armstrong citat: "People ask me what I'm on.....What am I on?!..I'm on my bike 6 hours a day busting my ass. What are you on?". Jag vet vad jag går på...och jag längtar alltid efter nästa löptur. Marathon nästa!
Nu har jag peppat mig själv och kanske har ni slutat läsa. Jag kan berätta att jag lever och mina drömmar håller på att bli lite mer konkreta. Snart kanske jag vet exakt vad jag vill och slutar vara som en hippie (gränslöst drömmande). Jag är här nu i alla fall och jag kommer inte att gå någonstans. Jag finns här. <3
